Book2:KigdomIteDreams
amanorawoman.Butitdoesn’tmatter.Takeallthis.It’sallyours.”Ikewastakenabaddidn’tknowwhethertoacceptthemoneyornot. “It’sOK.Takeit”saidDwarfMicky.“It’sabonusfromtheboss”pointingtothebackyard.IkelookedoutandsawDimitrisittingintheyardwearingoldclothes,anolive-coloredsafarihatandholdingawhiteeinhishand,evidentlyablindman. “Couldhebetheboss/”hewondered.AnoldermanaroundsixtyyearsoldinagreysuitwhostoodbehindDimitrismiledathimandnoddedhishead,indigitwasalrighttotakethemohatmanlookedlikeabigshot.IkeputthemoneyinhispocketandtookastepforwardintendingtogooverandthankDimitri.Buttheoldermanshookhisheadasiftosay,“Don’teover.It’snotnecessary.”Ikestopped.Mr.KaffeebentdownandsaidtoDimitri. “Thatd